Våra resor: Dominikanska republiken

Vi bodde på ett fint hotell där vi hade eget kök så att vi kunde laga våra fantastiska rätter. Alldeles bredvid hade vi hotellets restaurang där vi åt ibland, deras hamburgare var grymt smaskiga. David fick återigen göra sina älskade kvällsdopp, det var varmt och skönt på kvällen. Åsa och jag valde trots kvällsvärmen att sitta bredvid.

Att bara ligga och lapa sol är inget vi gör jätteofta, men vid den här poolen var det extra lätt. I poolbaren arbetade en drinkskakande kvinna som verkligen njöt av sitt jobb. Hon plockade blommor och dekorerade drinkarna så att varje glas blev ett riktigt konstverk.

På stranden fanns ett ställe där man sålde den grymmaste mojjiton. De hade olika rombaser som de hade marinerat med olika frukter. Den vi fastnade extra för var den med ananas, olala!!!

Plötsligt en dag klättrade han där, palmfixaren. Han var grymt snabb och med risk för sitt eget liv högg han snabbt och smidigt ner onödiga och vissna palmblad.

På lite avstånd såg det ut så här och då fick vi också med havet som låg väldigt nära vårt rum. Åsa fick ett svagt ögonblick för sig att det var Stefan som tränade trädklättring, men han var och handlade rom.

David njöt vid havet med boken om Markus och Martinus. Så har varmt och behagligt skall det vara, kroppen och själen slappnar av.

Ett annat sätt att njuta!

Vi åkte på båtutflykt en dag. Först åkte vi till ett naturreservat och tittade på mäktiga fåglar. Därefter ett träsk där vi såg spår av gammal kolonialverksamhet och också spår av människor som hade bott i grottor för tusentals år sedan.

Sist besökte vi en helt fantastisk strand som gick under namnet "Bacardi beach" eftersom det hade spelats in reklamfilm för den ädla drycken där.

Vädret på utflykten var grymt och vi blev faktiskt lite sugna på att lära mer om fåglar när vi såg de mäktiga arterna.

Albatrossens bo. Vi fick höra hur livet brukade sluta för äldre albatrosser, de fick så dålig syn så att de flög rakt in i klippväggarna och dog.

Träskmarker är fräcka och myggrika, rötterna hittar verkligen konstnärliga vägar ner till vattnet.

Här i grottan fanns det många spår efter tidigare kulturer, spännande. Vissa spår blev vi dock lite tveksamma till, dessa spår visade nog bara att det hade varit turister där under åren som gått.

Överlycklig David fick rida häst till ett av utflyktsmålen. Stora delar av ritten var utan någon som höll i hästen men det visste David inte riktigt om.

Det var hit hästarna tog oss, största vattenfallet på Dominikanska republiken. Vi hade planer på att bada där först men eftersom det hade varit så många skyfall var det för mycket och för strömt vatten, kallt var det också!