söndag 15 januari 2017

Dominikanska republiken



























Vi bodde på ett fint hotell där vi hade eget kök så att vi kunde laga våra fantastiska rätter. Alldeles bredvid hade vi hotellets restaurang där vi åt ibland, deras hamburgare var grymt smaskiga. David fick återigen göra sina älskade kvällsdopp, det var varmt och skönt på kvällen. Åsa och jag valde trots kvällsvärmen att sitta bredvid.


Att bara ligga och lapa sol är inget vi gör jätteofta, men vid den här poolen var det extra lätt. I poolbaren arbetade en drinkskakande kvinna som verkligen njöt av sitt jobb. Hon plockade blommor och dekorerade drinkarna så att varje glas blev ett riktigt konstverk.



På stranden fanns ett ställe där man sålde den grymmaste mojjiton. De hade olika rombaser som de hade marinerat med olika frukter. Den vi fastnade extra för var den med ananas, olala!!!


Plötsligt en dag klättrade han där, palmfixaren. Han var grymt snabb och med risk för sitt eget liv högg han snabbt och smidigt ner onödiga och vissna palmblad.


På lite avstånd såg det ut så här och då fick vi också med havet som låg väldigt nära vårt rum. Åsa fick ett svagt ögonblick för sig att det var Stefan som tränade trädklättring, men han var och handlade rom.


David njöt vid havet med boken om Markus och Martinus. Så har varmt och behagligt skall det vara, kroppen och själen slappnar av.


Ett annat sätt att njuta!


Vi åkte på båtutflykt en dag. Först åkte vi till ett naturreservat och tittade på mäktiga fåglar. Därefter ett träsk där vi såg spår av gammal kolonialverksamhet och också spår av människor som hade bott i grottor för tusentals år sedan.
Sist besökte vi en helt fantastisk strand som gick under namnet "Bacardi beach" eftersom det hade spelats in reklamfilm för den ädla drycken där.


Vädret på utflykten var grymt och vi blev faktiskt lite sugna på att lära mer om fåglar när vi såg de mäktiga arterna.


Albatrossens bo. Vi fick höra hur livet brukade sluta för äldre albatrosser, de fick så dålig syn så att de flög rakt in i klippväggarna och dog.


Träskmarker är fräcka och myggrika, rötterna hittar verkligen konstnärliga vägar ner till vattnet.


Här i grottan fanns det många spår efter tidigare kulturer, spännande. Vissa spår blev vi dock lite tveksamma till, dessa spår visade nog bara att det hade varit turister där under åren som gått.


Överlycklig David fick rida häst till ett av utflyktsmålen. Stora delar av ritten var utan någon som höll i hästen men det visste David inte riktigt om.



Det var hit hästarna tog oss, största vattenfallet på Dominikanska republiken. Vi hade planer på att bada där först men eftersom det hade varit så många skyfall var det för mycket och för strömt vatten, kallt var det också!


En av våra ödlekompisar. De kämpade hårt för att äta upp alla myggor och det uppskattade vi förstås!



Vår uteplats var helt otrolig. Här tillbringade vi mycket tid och den var värd hur mycket som helst. Nära poolen och havet inom synhåll.









Långa, folktomma och vackra stränder.



Som vanligt lite akrobatik på den mjuka sanden!


Strandliv! We like!!


Kokosnöten var inte någon supersucce men den måste köpas!


Selfietime!







En gammal palmrot som var grymt lik en igelkott.




Baccardibeach



Lång promenad och då måste man pausa ibland!






Traditionella nyårshjärtat made by David!


Snygging på en av alla våra kvällsrestauranger som låg längs med stranden.


Familjen var mycket nöjda med Dominikanska och vi kommer gärna tillbaks!




Ah, en bild till från stranden!
Hejdå för denna gång!!




söndag 18 december 2016

Stockholm, Novemberlovet 2016


Att åka till Stockholm är alltid ett sant nöje. Vi åkte tåg och som vanligt höll både SJ och konkurrenten Snälltåget tiderna, vi älskar tåg!
Vi bodde på Radisson precis bredvid centralen och det är exakt hur smidigt som helst med närheten till egentligen allt. I källaren på hotellet fanns ett jättefint spa som besöktes flitigt.
På bilden syns en iskall David på besök på "icebar" som ligger på nordic light hotell, kallt men mysigt.


Tydligt vad som sker med snattare. Skylten fotades på Skansens akvarium. När jag var ung var det lite tuffare ord som gällde. "Snattare kommer att brinna i helvetet" minns jag att föreståndaren på Coop Vinslöv sade vid flera tillfällen!


På Skansen var det tema "folktro och magi". Det var skådespelare lite överallt som berättade om hur det var förr. Koleran härjade och man kunde se människor som var sjuka och på ett ställe hade man iordningställt gravar som snart skulle användas, läskigt.
Apotekaren hade förstås många tips på hur man kunde kurera koleran och hon kunde absolut inte rekommendera ett besök hos kloka gumman (Kraxan) i torpet bredvid. Vi besökte ändå kloka gumman och hon hade många roliga och smarta tips på hur man kunde få bort olika väsen, vidunder och sjukdomar, jätteskoj! David skämtade om att han hade ont i hjärtat och då trodde hon att det kunde bero på kärlek!


Åsa och David myser på Kulturhuset, en riktig oas mitt i stan. 


David coolar sig och vill som vanligt bli fotad på ett av stadens farliga trafiklejon. LOL!


På bron över från gamla stan, My god så fint Stockholm är! Men det var riiiiiiiiktigt kallt denna gången.


David fick träffa magikern Joe (the man) Labero efter hans show. Joe sa till David:
- oh, det är ju du! 
Vi tyckte att hans show var trevlig, och Brolin var där!


Mats och Tore var som vanligt de perfekta värdarna, god mat, dryck och otroligt trevlig kväll. Tores fisksoppa skall göras hemma så snart som möjligt, den var himmelsk!


Återigen lite bilder från isbaren, dit har vi gått några gånger nu och dit går vi antagligen aldrig mer!

torsdag 30 juni 2016

Italia-Roma-Amore!

I en av Roms alla gränder hittade vi ett bra fikaställe. Som vanligt behövs det många sådana ställen när man upptäcker en stad, lite svalka sedan iväg igen. Här förbereder David selfiesticken, den måste alltid vara redo.
Stefan trodde att han såg Larry David smita in i ett hus alldeles bakom David, stoppa pressarna!

Roms högsta Obelisk. I den finns det en trappa och högst upp en liten balkong, men det verkade inte som om turister fick gå upp. Kanske tur det eftersom det var ganska trångt och det är många som turistar.

Vill ha, vespa är ett utmärkt transportsätt.

Vi var några stycken som beundrade Fontana di Trevi.

And now, lets take a selfie!

Två skönheter och en vacker fontän.

Nedanför Spanska trappan fanns den här svalkande fontänen. David och Åsa passade på att blöta ner sig lite.

Hela trappan var avstängd för turister. Den renoveras efter många års slitage. En händelse som slet lite extra på trappan var när en turist hade bestämt sig för att köra bil nedför den, många trappor fick sig då en rejäl törn och bilisten fick tillbringa några dagar bakom lås och bom.

Giv mig mat, giv mig vatten och giv mig kraft!

Vätskekontroll innan Colloseum.

Fortfarande står den stadigt. Många är de arbetare som håller på med det konstanta renoverandet och det är mäktigt att se hur man kämpar för att bevara det gamla.

Lite köaktivitet, att köa är en konst som David behärskar på ett bra sätt.

Här kan man se lite av hur själva slagfältet på colluseum såg ut och man kan också se hur cellerna under scenen såg ut.

Hmmmmm!? Att höra vad guiderna sa i hörlurarna var supersvårt och inget som vi rekommenderar, skippa dessa elektroniska guider och läs på innan istället. Ett annat alternativ är att göra som vi gör ibland, skapa din egen historia.

Många vackra vyer från de gamla gluggarna.

Skuggvila i en promenad. Här är vi på väg till Piazza Navona, ett gammalt torg som förr var platsen för olika slags tävlingar. Det här torget vattenfylldes också någon gång om året då det var som varmast för att ge Romarna svalka.

Nu är piazza Navona ett vackert torg som kantas av olika cafeer och restauranger. Här kan man också se olika artister, här är David med en cowboystaty.

Vackert!

Här svalkar vi oss efter besöket på piazza Navona. Vi åkte upp på taket av hotell Raphael och här fanns en fantastisk takservering med utsikt över Rom.


David och Åsa skakar av skräck vid "monsterhuset. 

En snyggt klädd vakt i Vatikanstaten. 

Takkupol i Peterskyrkan.

Heligt vatten? 

Här brukar påven stå och vräka ut välsignelser och syndernas förlåtelser.

Här brukar man stå och ta emot det som påven vräker ut.

ca 3 timmars köande för att komma in till Sixtinska kapellet och museerna som finns där, my oh my. David gick in i bubblan och klagade inte en enda gång, gryyyymt!

Kö till Sixtinska, vi lyckades komma in precis innan solen dränkte kön.

Fin trädgård.

Utsikt från påvens rum? Not!

Konst

Vi var några stycken som delade intresset för byggnadens gångar.

Beredskapen för brand var god konstaterades.

Grymt cool trappa som till sist ledde oss ut ur byggnaderna. Det kändes som om vandringen aldrig skulle ta slut.


Circu Massimu, här har det tävlats genom tiderna kan vi lova.

We love Rom och vill tillbaka snart.


Här är vår fina campingvilla som vi hyrde på Village Flamino. Det tog inte lång tid med tåg så var vi inne vid Piazza del popolo, centrala Rom. Perfekt boende med poolen alldeles bredvid.

Badmössorna var ett måste och efter ett tag vande man sig vid dem och bli inte förvånade om familjen G kommer med dessa på någon strand i Sverige.

Snygga väggmålningar på tågstationen vid vår camping.

Tillbaks till Colloseum och en av Davids selfies.


Love is in the air.

På piazza del popolo var det konserter som arrangerades av coca cola. Varje kväll uppträdde några av Italiens bästa artister. Här bjöds det också på iskalla coca color, men de som delade ut var väldigt noggranna med att informera oss om att de inte fick dela ut den sockrigt drycken till barn.

Rocknroll!!!!

David var med i en show på piazza Navona. Clownen underhöll och fick med oss i publiken på ett bra sätt.

Trygg kartläsare.

I Rom behandlar man katterna med respekt.

David postar vykort till kompisarna. Det blev Vatikanstatens postare som fick äran att ta emot och leverera.

Nyfikenheten är kunskapens gödsel, eller var det någon av alla de andra turisterna som hade ätit lite för vällagrad ost?

King of shopping, det är mammas pojke det.

Han har så bra smak den killen, det är pappas pojke det.


Till sist, sanningens mun. Alla händer var med tillbaks till Sverige så familjen Grundström verkar hålla vad de lovar och mena vad de säger.

Tack Rom!
Våra vägar leder med all säkerhet hit igen.