Dubai, du vackra och dyra!

Att strosa i Dubai är inte det lättaste, men visst fanns det promenadstråk i staden. Här posserar David vid ett av stadens konstverk som står på "the walk". "The walk" är ett populärt utflyktsmål där man kan hitta både restauranger, fik och affärer.

Här utanför The Emirates mall hade vi kunnat stå ett tag. Bilarna som passerade här var bara wow! Ägarna som steg ur bilarna såg ungefär likadana ut som när jag stiger ut ur vår Hyundai Atos, sådär käckt nonchalanta ni vet.

Kan man äta på någon annan restaurang den 14/2? (Ja, jag vet förstås att man kan det!) Plötsligt bara fanns den där mitt framför oss och då kände i alla fall vi att detta var restaurangen för dagen. 

På Emirates mall finns världens största inomhusskidanläggning. Här ägnade David och jag ca 2 timmar åt pulkaåkning, snörutschkaneåkning, varmchokladdrickning och råfrysning. 

I staden där det mesta kallas världens största, högsta, längsta, kortaste, snabbaste osv kunde familjen Grundström också presentera ett världsnummer:

Världenssnyggasteskidkillaripåtokförstorakängorutanstrumporvärldsrekordet, smaka på den du!

Från utkikstornet kunde man se slutet av skidbacken. Mäktigt bygge som faktiskt verkar kunna leverera riktig skidåkarkänsla. Det finns till och med en svart backe här. 

"Hjälp! Pappa, nu vill jag gå ut!"

Under tiden var Åsa på shoppingpromenad på egen hand. Tack och lov hann vi ut från snöpalatset innan hon började hämta ut guldsmycken från denna ultramoderna guld ATM. Mycket ska man se innan pensionen kan börja inkasseras.

När de bygger souqerna så här vackert i gammal stil är det riktigt trevligt att strosa runt i dem. 

En glass på knappt ett kilo, sen är det bara att ut och gå igen. Energinivån ökar förvånansvärt snabbt efter en sådan gigant.

Vi passade på att åka en båttur nere vid Madinat Jumeirah. Otroligt mysigt när solen gick ner och alla lampor tändes i palmer och buskar. Burj Al Arab tändes också upp och bidrog till en mäktig syn på floden.

David kunde inte motstå gräset. Han sa till oss att han bara måst få rulla sig, och så blev det. Några minuters brutalrullning så var vår David lycklig.

Pappa har precis fått smaka en av mutglassarna och så här god var den!

"Jag ska bli superhjälte när jag blir stor. Då kan jag bära er båda när vi är ute och reser".

Vår älskade son funderar på hur han ska bjuda igen när han har blivit stor.

Klart han blir superhjälte med de generna!

Lycka är ett bad efter ett stadsäventyr.

Okej, inte världens bästa foto men där är akvariet som ligger i Dubai mall. Antagligen är det världens största akvarium som ligger i världens största mall som ligger bredvid världens högsta hus som har haft det dyraste nyårsraketsskjutande i världen och detta nyårsraketskjutande kunde ses speglas i dammen där världens största fontänshow kan ses. Man blir nästan trött i fingrarna av alla dessa världens. 

Snygg konst!

Åsa njöt av alla affärer. 

Vid foten av Burj Khalifa. imponerande bygge!

David längtade efter att få åka högst upp.

Efter lång men effektiv väntan kom vi upp. Inte högst upp men ändå upp. Utsikten var grym och David tyckte om att titta ner på platsen där han hade stått och väntat.

Storstäder är vackra så här ovanifrån. Att åka luftballong måste vara ett härligt sätt att få se vackra vyer, nästa gång kanske?

Vi besökte en Moske för att lära oss lite om rutiner och religionen. David och jag anmälde oss direkt när de frågade efter frivilliga till tvättningsritualen. Spännande att få reda på vilka moment som ingår. Den kvinnliga guiden gjorde ett jättebra jobb då hon berättade om Islam och om tankar som dominerar inom den religionen.

David var otroligt duktig och gjorde nästan alla moment i tvagningsritualen. Sanningen är att han var den ende av oss som försökte sig på att rena näsan också. Han drog in lite vatten i näsan för att bli ren även där. Det hela slutade med en nysning.

Ikea möter handknutet. Ingvars produkter kan banne mig hittas överallt, bra jobbat Kamprad.

Utsikten från ett cafe som ligger vid en stor bokhandel på andra våningen på Dubai mall. Solen sjönk snabbt och snart...

... bjöds vi på ett fantastiskt vattenspel...

... som vi kommer att minnas länge och vem vet, kanske kommer vi att sitta här snart igen och njuta av allt det vackra.

Hurghada

 Egypten efter härligt julfirande hemma i Sverige. David njöt på stranden och byggde hela städer tillsammans med pappa. När bygget väl är färdigt blev det lek med massor av berättelser om vad som händer i sandstaden och i just denna staden bodde och styrde den mäktige Prins Korv.

 Vi var 7 människor på den stora båten som skulle ta oss ut på havet för snorkling. Den enda som kunde snorkla i familjen var Åsa då Stefan kom på att han hade glömt linserna och David kom på att han absolut inte kunde tänka sig att hoppa i ett hav med haj och djupt djup.

 Jaha, så kom den här bilden mitt i snorklingen. Men eftersom den nu ändå hamnade här så kan jag ju lika bra berätta om vad det är man ser.

Åsa njuter med en av alla sina böcker, hon läser snabbt min fru.

David tester utrustningen för han kommer med all säkerhet att snorkla om något år. Han njöt på båten och tyckte minst sagt att det var spännande när mamma snorklade runt i det azurblå havet.  

 På stranden med det så fantasifulla namnet "Paradise beach" fann David alla dessa koraller som han gärna ville ta med hem. Men eftersom lagarna sa något annat fick han lämna kvar samlingen på stranden men vi fick med oss ett foto iallafall som får fungera som minne.

Efter samlandet var det skönt att sträcka ut på däck med en smarrig (och grymt dyr) glass. 

 Utsikten från hotellrummet var inte fy skam. Vi sprang ner till cafet som låg under vårt rum och fick gratislappar till internet. Sen satt vi och njöt av varandras sällskap, vin, spel och internet när solen gick ner i havet.

 Davids klubb var ett gott gäng ryssar som visste hur man lekte. Tillsammans hittade de på en massa roliga saker. En dag var det mumie"tävling" på stranden. Här hjälper David Sasia att hitta sin inre mumie.

 En grym massa toarullar gick åt för att skapa dessa nutida mumier. Det var ganska skoj när de sedan bröt sig loss från maskeringarna. Det blåste lite denna dagen och alla små toapappersbitar flög runt över hela stranden och folk som precis åt eller drack sin lunch sa saker på en mängd olika språk och på inget av språken lät det så trevligt.

 Städaren märkte att David hade lite Riyadhlängtan de två sista dagarna och försökte liva upp stämningen med detta konstverk.

 Är det inte underbart att se! Snacka om grönt transportsätt!! En åsna med kärra skulle man skaffa sig och köra med i Riyadh. Ökenturerna hade inte varit några problem med en sådan transport.

 Nu är det jul igen. 

Shopping med Sebbe. David tog med sig sin kompis för han måste ju också få se hur det fungerar i den stora världen.

Bahrain

 Att köra till Bahrain innebär öken, öken och åter öken. Tankar som snurrar i huvudet när man kör bil en sådan sträcka kan tex se ut så här:

"Vad sjutton gör den där stolen i det högra körfältet?"

"Undra hur den där lastbilschauffören klarar av att byta däck i värmen och när fordonet står så där snett, ja nästan i en omöjlig vinkel?"

"Undra var vägen är någonstans nu när det är så här mörkt. Ah, där är en bil framme, det måste betyda att jag fortfarande är på vägen!"

"Vad gör kamelerna här ute hela dagarna och vad äter de egentligen?"

"Hur sjutton fick han upp den där gamla bilen i 250 km/h?"

"Jaha, kan man köra om så också!?"

Ja och så fortsätter det i skallen mil efter mil.

 Kamelerna strosar och ja, vem vet vad mer? Glor?? Enligt rykte händer det ganska många olyckor där kameler är inblandade, vi såg dock inga långbenta på vägen under vår tur.

 Så här snyggt hade de bäddat till oss på Holliday express inn. I think that Holliday express Inn is one of the best hotel in the world!! (Det där skrev jag bara för att de kanske kan bjuda på gratis nätter om de ser texten och uppskattar reklamen, man vet aldrig.)

De där banden som ni ser runt kuddarna band jag och David om våra huvuden på kvällen och körde ett karatepass när Åsa nästan hade somnat, hon var krasslig på resan stackarn.

 Rummet  låg alldeles vid stranden och staden där framme såg nästan lite magisk ut från vår strand.

 Vattnet var grymt salt, ja det var så salt så att man fick anstränga sig för att komma under ytan, eller?

 "Den här flytvästen passar er son perfekt, den ska han ha" Sa han som hjälpte oss med trampbåten.

" Yes, visst mannen" Tänkte vi och satte för säkerhets skull på armpuffarna. Trots blicken tyckte David att det var superskoj att styra skutan.

Vacker kväll på marknadsgatorna i Manama, jätteskoj att strosa runt och titta in i affärerna. Som tur var visste vi inte vad de hittade i en volkswagenbuss några kvarter bort.

 Hit vill vi fler gånger. David ville som vanligt in på varenda leksaksaffär som fanns.

 Kärlek!!!!

 Hem igen! Bilden ser harmonisk ut rent trafikmässigt. 2 minuter senare var det totalt trafikkaos då poliserna hade spärrat av varenda avfartsväg hela vägen till de Saudiska tullarna. 

Tillbaka i Saudiarabien efter lyckat uppdrag. Vårt egentliga ärende var att se till så att både Åsa och David fick sina nya visum så att de i ett senare skede kan få sina riktiga iqamen. Den processen gick ganska smidigt trots möte med den argaste människa som går i ett par sandaler.

Sist men inte minst:

Jag gjorde det. Jag hann göra inlägget klart i tid, yippie! / Stefan